Maja: något älskat, något ledsamt, något obeskrivligt
Mina flickor. Fy vad jag tycker om er.
Just nu kan jag inte förstå hur det blivit som det känns. Eller, jo det kan jag men det är så svårt. Fotboll har ALLTID (sen jag började) varit det bästa som finns. Min trygghet minst tre gånger i veckan som alltid gjort mig på bra humör. Vad som händer nu kan jag inte riktigt fatta. Varför är vi så lite folk på varje träning och varför har jag ledsna tankar i huvudet istället för glada då jag åker hem? Jag vill inte att det ska vara såhär. Vill inte vill inte vill inte. Att jag hatar förändringar var ingen nyhet. Men att jag skulle bli såhär ledsen och besviken när det blev en, visste inte ens jag.
Det här ska bli bra, det ska bli bra.
Just nu kan jag inte förstå hur det blivit som det känns. Eller, jo det kan jag men det är så svårt. Fotboll har ALLTID (sen jag började) varit det bästa som finns. Min trygghet minst tre gånger i veckan som alltid gjort mig på bra humör. Vad som händer nu kan jag inte riktigt fatta. Varför är vi så lite folk på varje träning och varför har jag ledsna tankar i huvudet istället för glada då jag åker hem? Jag vill inte att det ska vara såhär. Vill inte vill inte vill inte. Att jag hatar förändringar var ingen nyhet. Men att jag skulle bli såhär ledsen och besviken när det blev en, visste inte ens jag.
Det här ska bli bra, det ska bli bra.
Kommentarer
Postat av: linnéa
Tro mig, förändrigar i fotbollslagen kommer hela tiden, de senaste åren har jag varit med om många... Men man vänjer sig!
Trackback
